Texts

"…. Ögat tycker sig i hans målningar se enkla bilder, en del är nästan monokromer som modulerats med ljusvariation till att bilda ett runt koncentrerat sken.
I några går, oftast vertikalt, ett mörkare färgstråk genom bilden. I färgmötet mot bakgrunden tänds en stark energi, kanske kan man kan kalla den en kontrastpuls. Andra gånger ger färgerna ett slags våt undervattenskänsla - även här tänds en del av färgen - och mättas av energiskt ljus, som om en solstrimma trängde sig ned i ett mörkt vatten.
Det här är måleri som inte låter sig fångas i ordens nät. Visst kan man försöka med uttryck som skönhet, intensitet, karisma, och liknande. Men de är för allmänna, de fångar en del av ut-trycket men inte det viktiga. Andra uttryck som ljusfärg, färgljus, ljusoptik är relevanta men bara till en del. Och då endast den tekniska delen, den som handlar om formen. Och här är innehållet det centrala. Man känner den kreativa oro man kan erfara inför den starka poesin; ivrig att både dröja sig kvar och gå vidare.

DET ÄR ABSTRAKTA BILDER. Här finns inget föremål att känna igen. Man har mycket liten nytta av sina substantiv. Men bilderna strålar av ljus. Det kommer, förlåt om jag måste ta till en klyscha, inifrån. Inifrån var? Och vad är det de utstrålar? Där får man stanna. Som man ropar får man svar, heter det. Men hur man än ropar får man samma svar. Intensivt och påtagligt. Och samtidigt undflyende som en varm solkatt eller en smekande vind. Men, och det är det som är det viktiga, någonting blir kvar. Dels förstås ett bildminne. Men framför allt minnet av känslan av att något viktigt, ibland nästan avgörande inträffat. Ögonen har bländats av bildernas skönhet, men det är när man stänger dem det startar; känslor som dröjer sig kvar, tankar som kommer och går och kommer tillbaka.
Magnus Carléns måleri ger ett tungt eftertryck, som är mycket ovanligt. Och därför mycket viktigt. ..."

BO BORG
(utdrag ur recension i Norrköpings tidningar 26 februari 2001)

"...Magnus Carlén emphasises the essence of painting, the different characters of colours, the presence of colour and form in our visual surrounding. His experiences of architectural spaces, both contemporary and historical, lie like an undertone in what appears to be spontaneous organic or bodily forms in his paintings.

In several of the larger canvases a human figure visualises; it's like standing in a room as someone else just enters. That very moment, when someone's presence becomes visually tangible.

About the paintings of Magnus Carlén one could say that the secret lies behind what is apparently shown. Each and every painting embodies a certain state; a variation of the same theme -- the act of becoming. Like a small speck in universe, like a thin tone in an orchestra piece. A tone vibrating as the colour meets the canvas, the frame and the spectator."

Ingamaj Beck
(Konstperspektiv No. 2, 1992)

"....Magnus Carlén poängterar måleriets väsen, de olika färgernas karaktärer, färgens och formens närvaro i vår visuella omgivning. Hans erfarenheter av arkitektoniska rum, både samtida och historiska, ligger som en underton i de till synes spontant organiska eller kroppsliga figurerna som finns i hans måleri.

I flera av de stora dukarna blir en mänsklig gestalt synlig; det är som att stå i ett rum just när någon är på väg in i det. Just i det där ögonblicket när någons närvaro blir visuellt påtaglig.

Om Magnus Carléns måleri skulle man kunna säga att hemligheten ligger bakom det som det till synes visar. Var och en av målningarna gestaltar ett tillstånd; var och en är en variation över ett tema - detta att bli till. Som en liten punkt i rymden, som en spröd ton i ett instrumentalt verk. En ton som vibrerar i färgens sätt att möta duken, ramen och betraktaren."

INGAMAJ BECK
(ur Konstperspektiv No. 2, 1992)